Hemkomna, trötta och rätt nöjda. Är alltså den nyfödda som ligger på mitt bröst, inte den som sover vid sambon.

Hemkomna, trötta och rätt nöjda. Är alltså den nyfödda som ligger på mitt bröst, inte den som sover vid sambon.

Har blivit lite mindre bloggande de senaste dagarna och anledningen är såklart att det numera finns saker som är betydligt roligare än att sitta framför datorn. T ex att byta blöjor, torka kräks, bli kissad på och byta blöja igen. Och bara sitta och titta. Alltså, på riktigt – och det här låter konstigt, det tyckte t o m jag tills för cirka en vecka sedan – det går att spendera timtal med att bara titta på det där lilla knytet. Helst när hon sover.

Man tittar på ansiktsuttryck, på fingrarna, på håret. Man tittar på fötterna, på näsan och på öronen. Och man luktar. Och tittar igen. Och luktar. Och känner den villkorslösa och totalt okontrollerbara kärleken fullkomligt översvämma en.

Då var i alla fall den första veckan avklarad – vi firade med hummer, skumpa och tårta i natt kl 3.40 – en vecka som jag redan nu har lite svårt att komma ihåg. Iaf vilken dag man gjort vad och vilken natt vilka saker hände. För mor och barn blev det till att börja med 48 timmar på BB och för den nyblivne fadern ganska många timmar där men övernattning på hemmaplan.

Känns faktiskt rätt konstigt att behöva åka hem och lämna sambo och pinfärsk avkomma med okända på en sjukhussal istället för att få sova tillsammans de första nätterna. Plats- och personalbrist är såklart ett problem men jag tycker, och nu uttrycker jag givetvis detta i egen sak, att förstagångsföräldrar borde prioriteras när det gäller övernattning för partners.

Väl hemkommen första kvällen lade jag mig på sängen och skickade ett kort meddelande till sambon, slocknade därefter direkt, med kläderna på uppe på sängen. Vaknade tio timmar senare i samma ställning som jag lagt mig och var osäker både på var jag befann mig och vad som hänt.

Så här några dygn senare börjar saker att landa så smått. Så smått. Finns än inte tillstymmelse till dygnsrytm eller rutiner men det gissar jag dröjer. Och det får ta tid; ingen brådska med det just nu. Det viktigaste är att trots allt att vi är hemma alla tre. Vi äter och sover, en av oss på rätt konstiga tider men iaf och i stora drag funkar allt skitbra.

Från och med nu ska det förhoppningsvis bli bättre med uppdateringar också så häng med. Nu ska superpappan försöka bli en superpappa. På riktigt.

Första utmaningen; hembesök från BVC i eftermiddag.