Skitiga löparskor.

Så här insvettade och välanvända är inte mina löparskor. Än.

Det jag kommer uttrycka nu kan nog få, allra helst de som känner mig, att börja fundera lite vad som är på väg att hända, alternativt redan har hänt. Det tar nästan emot att ens ta orden i min mun (eller via tangentbordet) men jag har kommit på att jag ska börja springa. Vettefan var det har kommit ifrån. Helt plötsligt kom det bara till mig: ”Jag ska börja springa”.

Jag har hittills alltid förkastat löpning som träningsform, mest för att jag tycker att det är så sjukt tråkigt. Och för att det redan efter 400 meter blir glasklart att jag har kondis som en kol-sjuk, kedjerökande lastbilschaffis.

Men av någon outgrundlig anledning har jag den senaste tiden blivit omvänd. Iaf rent peppmässigt. I mitt huvud känns det just nu som att det skulle vars kul att springa. Sannolikt kommer den känslan försvinna i samma veva som blodsmaken börjar komma, d v s efter någon minuts löpning men än så länge är jag inställd på att komma igång.

Har dessutom lovat mig själv att, om det nu blir ett omtag vad gäller träning och löpning, inte göra som jag brukar – utgå från någon form av inre drömbild. Att ge sig ut och ska knäcka milen på 44 minuter och sedan, efter att fatalt ha misslyckats och gjort 5 km på samma tid, bli bitter, sur och slänga löparskorna i soporna. Nej, jag ska (försöka) göra rätt den här gången.

Och vad säger att jag kommer att lyckas bättre nu? Egentligen inte speciellt mycket. Men att jag nu kommit ut ur garderoben och t o m skrivit det här gör iaf att det finns fler som kan tråka mig om jag ger upp. Plus att det sannolikt kommer att vara nödvändigt med bättre kondition för att palla en till familjemedlem. Att bli ifrånkrupen av ett blöjbarn är inget jag vill ska kunna hända.

Så, härmed meddelar jag att jag till veckan ska göra minst två löppass. Kommer givetvis att redovisa både fram- och motgångar här. Iaf framgångar. Om det nu blir några sådana.

Lidingöloppet nästa år? Om någon frågat tidigare hade jag sannolikt fnyst, skrattat och ifrågasatt om personen ifråga var seriös, men nu… Tja, kanske det. Jag är en gasell, jag är en gasell, jag är en gasell. Mitt nya mantra.