Välkommen till superpappan.com

Ja, så här ser den ut då; nya superpappan. Nu fnyser ni och tänker: ja, det var ju jävligt stor skillnad mot den förra. Varför strula till det och flytta när det ändå ser likadant ut. Lite som att flytta från en sunkig lägenhet till en annan med exakt samma tapeter, samma utsikt och samma illaluktande trapphus. Men se det är skillnad, även om det kanske inte syns på ytan. I alla fall inte vid första anblicken.

Hur som helst så hoppas jag att detta kommer bli skitbra och att ni även fortsättningsvis kommer att följa med på vad som händer.

För övrigt är det idag, enligt beräkningarna, 17 dagar kvar till storken ska komma insvepande med ett knyte dinglande i en typpåsen i näbben. Huruvida det är 17 dagar och huruvida det verkligen är en stork som kommer låter jag vara osagt – det lär visa sig ganska snart.

Nästan så att jag hoppas på storken faktiskt. Börjar få lite ”scenskräck”. Alla som brukar eller har sysslat med någon form av scenframträdande vet vad jag pratar om. Den där känslan som börjar smyga sig på innan det är dags att kliva på scenen och som sedan gradvis ökar ju närmare man kommer. Känslan, som sista halvtimmen, när man redan varit på toaletten fyra gånger, gjort djupa fåror i golvet efter att inte ha kunna sitta still samt intalat sig själv att ”jag kommer glömma alla texter”, plötsligt övergå från ångest till njutning. Lite i det läget är jag nu. Ångestnjutning. Njutningsångest. Whatever.

Kanske får göra på samma sätt nu som vid scenframträdanden; ta en öl, ta en till, ta sig i kragen, ta tjuren vid hornen och ta steget ut på scenen.

One thought on “28. Nyinflyttad med scenskräck

  1. Kan inte tänka mig en bättre duo än ni för det här scenframträdandet!
    Att ni plötsligt blir fler i bandet ger bara en grymmare scenshow.
    Skit i texter och inövade ackord. Improvisera harmonier och solon och låt den nya bandmedlemmen bestämma musikgenren. Det blir musik som heter gnuda!

Comments are closed.