Saker jag inte ägt tidigare

Allt du gör med ditt barn påverkar hur dess liv kommer att bli. Tänk på det. Ibland iaf.

Idag är det alltså beräknat leveransdatum. Som det verkar hittills hör vi dock inte till de fyra procent som föder på denna dag. Kan ju t o m ta cirka två veckor till… men förhoppningsvis inte.

Är faktiskt ganska mycket som, bara de senaste dagarna, liksom landat och kommit på plats. Både praktiskt men även mentalt. Att vi från och med fruktansvärt snart kommer att ha en till familjemedlem känns både osannolikt, skrämmande och otroligt spännande. En extra person att ha med i beräkningarna när det gäller allt. Ser ”välkomstbrevet” framför mig:

‘Grattis, du har precis blivit pappa! Från och med nu är den här personen ditt ansvar i cirka 18 år. Allt ont/skadligt/hemskt/dåligt/farligt etc som kommer att/har möjlighet att drabba denna person är härmed ditt ansvar. Går det åt pipan på något sätt är det ditt fel. Ansvaret går ej att överlåta och inte heller dispensbelägga för att slippa. Lycka till med ditt nya barn.’

Tackar… Nej, så hemskt är det kanske inte riktigt. Men ett litet styng av osäkerhet finns det allt. Hur fan ska jag (givetvis med hjälp av min sambo, tillika det ännu ofödda barnets mor) klara detta? Den nivå av ansvar vi pratar om här är helt ojämförbar med något annat man hittills varit i kontakt med. Även om livet också hittills innehållit en hel del ansvarsfyllda roller, både privat och professionellt, är det inget som varit så massivt som detta kommer att bli. Inte ens i närheten. Att vara företagsledare med ansvar för verksamhet, lönsamhet, personal etc känns i jämförelse som en riktig barnlek. Fastighetsägarskap med ansvar för hyresgästernas väl och ve; samma sak där – piece of kaka.

Det handlar om ett liv. Ett nytt liv. Ett nytt liv som är sprunget ur mig och min sambo. Stort. Respektingivande och sjukt häftigt.

Well, trots osäkerhet och tonvis av frågor: vi är redo så ta och kom ut nu.

Saker jag inte ägt tidigare

Badstöd, bröstpump, babymonitor, nappar etc – nya saker i vårt hem.

Har de senaste veckorna börjat dyka upp en hel del saker här hemma som med lätthet kvalar in på listan: ”Saker jag inte tidigare varit i kontakt med annat än hos vänner och bekanta”. Samma lista skulle också, utan underdrift, kunna heta: ”Prylar du knappt visste fanns men snart kanske inte kommer att klara dig utan”. Även på andra punkter har saker förändrats. T ex har inhandlingslistorna genomgått ett regimskifte vad gäller struktur och innehåll. Tidigare har det kunnat se ut lite så här:
ICA: Smör, rökt sidfläsk, oliver (med kärnor), sesamolja, vitlök, cocktailtomater, grädde etc

SYSTEMET: Två flaskor Zenato Valpolicella Classico, fyra flaskor Innis & Gunn Rum cask, nåt gott dessertvin.

Senaste tiden har dock detta förändrats ganska drastiskt till att mer handla om:
ICA: Tvättlappar (oparfymerade), mjölkersättning, oparfymerat tvättmedel

Apoteket: Babyolja, bröstvårtsalva, nappar, amningsinlägg, bröstpump och örontermometer.

Bröstpumpar är ett ypperligt exempel på saker jag haft väldigt begränsad kontakt med tidigare – har liksom aldrig haft nån anledning eller användning för dem. Så; om någon frågat mig för ett år sedan hur mycket en bröstpump kostar hade nog svaret varit i stil med: ”Bröstpump… tja… typ en hundring kanske!?”

Så här 12 månader senare har jag dock blivit betydligt mer insatt i bröstpumparnas fantastiska värld och skulle med klar och säker stämma svara: ”Som med så mycket annat varierar priserna oerhört. Från knappa hundringen för en helt manuell Pigeon till dryga tre tusen för en Medela Freestyle med 2-Phase Expression.”

Som sagt; regimskifte både inom det ena och andra området. Satt för övrigt nyss och tittade på hur Isofixfästpunkterna ser ut i BMW’s 5-serie… inte på hur navigationen fungerade. Eller om det var AUX-ingång på stereon.

Var kommer detta sluta?

 

City Cross

Emmaljunga City Cross Polar Performance 2012. Yeah!

Finally! Vi har efter otaliga timmar på internet, lika många besök i barnartikelvaruhus (läs Babyproffsen, Barnens Hus etc), provgungningar, övningskörningar, testläsningar och mätningar både bestämt oss och sedan köpt en vagn. Pust! En riktig pärs men förhoppningsvis blev det ett bra val.

Och vinnaren då? Jo, det slutliga valet blev en… *trumvirvel* Emmaljunga City Cross Polar Performance, årsmodell 2012. Fränt namn, frän vagn! Svart chassi, svart ligg- och svart sittdel, tuffa svarta ekerfälgar och knäledshandtag. Grym. Ok, kanske lite ironi i den utläggningen men faktum är att vagnen är snygg och ska, enligt både tester och egna intervjuer av ägare, dessutom funka riktigt bra. Att svärfar dessutom lyckades pruta ner den rejält ser jag som ytterligare en bonus. Tack Lelle!

Så, tills vidare håller jag till godo med originalfälgarna och tror även jag väntar med att bygga hifi-anläggningen. Måste få tag på ett smidigt batteripack och en bra solcellspanel först. Blir ju sjukt drygt att behöva dra skarvsladd hemifrån för att kunna driva subbasen när man ska gå på promenad och pumpa barnvisor…

Nej, seriöst, känns bra att stryka en till grej från listan. Bara… några kvar nu.

Och. En liten parentes är dessutom att vagnen är inköpt nästan 100 mil härifrån. Men det löser sig förhoppningsvis.

Babyfoto

Kanske en bra grundidé men utförandet lämnar en del att önska.

Har ganska nyligen införskaffat en fast 50 mm glugg till kameran. Har varit på väg rätt länge men inte fått fingrarna ur förrän nu. I det sedvanliga googlings-mayhem det ofta slutar i när jag ska köpa saker, oavsett om det är kameraoptik, barnvagnar eller dessertviner, hamnade jag på ett antal amatörfotobloggar. Sidor med varierande inriktning, innehåll och nivå på innehållet med allt från tekniska detaljer, tips och bra-att-veta-listor till testbilder av blandad konstnärlig och teknisk kvalitet.

Det första som blir uppenbart är att det verkligen skulle behövas någon form av certifikat för att få kalla sig fotograf. Att säga att man fotar är en sak men att sedan kalla sig fotograf, trots att det tydligt framgår att personen som skrivit och fotat inte har en aning om vad hen pysslar med, är att förringa fotografyrket å det grövsta.

Och det här problemet – ja, det är ett riktigt i-landsproblem – gäller inte bara fotografi. För en google-pundare som mig är alla typer av wannabee-sidor, oavsett om det är fotografer eller neurologer, irriterande tidstjuvar. När jag är på jakt efter fakta vill jag att källan ska vara pålitlig. Ämneskompetent, erfaren och gärna pedagogisk. Jag vill helst slippa hamna på 19-åriga ”Jeffs” sida där han broderar ut om sina fotoerfarenheter och ingående tipsar om hur du bäst använder blixten för att sedan visa exempel ur sin portfolio där det med önskvärd tydlighet framgår att ”Jeff” är en sopa.

Skulle inte google kunna kvalitetstagga sidor? En google-rankning över nivå på innehållet. Hur svårt ska det vara att ha en funktion som scannar innehållet, matchar det mot lämplig databas med kvalitetsindikatorer och sedan märker sidan med antingen ”A” för amatörer” eller ”P” för professionella? Jag ringer google i eftermiddag och ber dem fixa det här.

Efter detta riktigt smash-upplägg sätter jag mig nu ner och väntar på kommentarer om hur jag, som inte ens har barn, kan ha en pappablogg och uttala mig om sådant jag då alltså inte har en aning om… Kanske blir superpappan.com den första blogg som får A-märkningen efter att google tagit fasta på mitt tips?

Skitiga löparskor.

Så här insvettade och välanvända är inte mina löparskor. Än.

Det jag kommer uttrycka nu kan nog få, allra helst de som känner mig, att börja fundera lite vad som är på väg att hända, alternativt redan har hänt. Det tar nästan emot att ens ta orden i min mun (eller via tangentbordet) men jag har kommit på att jag ska börja springa. Vettefan var det har kommit ifrån. Helt plötsligt kom det bara till mig: ”Jag ska börja springa”.

Jag har hittills alltid förkastat löpning som träningsform, mest för att jag tycker att det är så sjukt tråkigt. Och för att det redan efter 400 meter blir glasklart att jag har kondis som en kol-sjuk, kedjerökande lastbilschaffis.

Men av någon outgrundlig anledning har jag den senaste tiden blivit omvänd. Iaf rent peppmässigt. I mitt huvud känns det just nu som att det skulle vars kul att springa. Sannolikt kommer den känslan försvinna i samma veva som blodsmaken börjar komma, d v s efter någon minuts löpning men än så länge är jag inställd på att komma igång.

Har dessutom lovat mig själv att, om det nu blir ett omtag vad gäller träning och löpning, inte göra som jag brukar – utgå från någon form av inre drömbild. Att ge sig ut och ska knäcka milen på 44 minuter och sedan, efter att fatalt ha misslyckats och gjort 5 km på samma tid, bli bitter, sur och slänga löparskorna i soporna. Nej, jag ska (försöka) göra rätt den här gången.

Och vad säger att jag kommer att lyckas bättre nu? Egentligen inte speciellt mycket. Men att jag nu kommit ut ur garderoben och t o m skrivit det här gör iaf att det finns fler som kan tråka mig om jag ger upp. Plus att det sannolikt kommer att vara nödvändigt med bättre kondition för att palla en till familjemedlem. Att bli ifrånkrupen av ett blöjbarn är inget jag vill ska kunna hända.

Så, härmed meddelar jag att jag till veckan ska göra minst två löppass. Kommer givetvis att redovisa både fram- och motgångar här. Iaf framgångar. Om det nu blir några sådana.

Lidingöloppet nästa år? Om någon frågat tidigare hade jag sannolikt fnyst, skrattat och ifrågasatt om personen ifråga var seriös, men nu… Tja, kanske det. Jag är en gasell, jag är en gasell, jag är en gasell. Mitt nya mantra.

The Beer Belly

Var skengravid med The Beer Belly. Eller inte.

En liten ”genial” grej för alla partners som vill kombinera lite graviditetskänsla med törstsläckning – The Beer Belly. Spänn fast magen, fyll den med två liter öl och testa hur det känns att vara i tredje månaden. Typ. När du är less; drick upp innehållet och var tacksam över att du är den som kommit undan lättvindigt.

För att det ska bli mer verklighetstroget är dock en lite annan approach nödvändig. Beer-Bellyn ska då sättas på i samma veva som graviditetstestet är positivt. Därefter ska det fyllas med någon centiliter öl per dag. När den första tvåliterssäcken är full är det bara att köpa en ny och göra samma sak med den. Efter sisådär 8.5 månader, sett till en hyfsat genomsnittlig graviditetsviktökning, borde det hänga sex påsar, alltså cirka 12 kilo (liter) öl runt magen.

Personligen skulle jag troligen inte greja första månaden och det av två anledningar:
1. Omaket att ha en en växande mage som börjar vara i vägen, ställa till problem med garderoben.
2. Känslan av att förbruka öl på ett otillbörligt sätt.

Om nu någon, mot förmodan, skulle orka pina sig igenom en hel skengraviditet är ju belöningen nära till hands; bara att öppna ventilen och börja dricka.

Skål och grattis!

Välkommen till superpappan.com

Ja, så här ser den ut då; nya superpappan. Nu fnyser ni och tänker: ja, det var ju jävligt stor skillnad mot den förra. Varför strula till det och flytta när det ändå ser likadant ut. Lite som att flytta från en sunkig lägenhet till en annan med exakt samma tapeter, samma utsikt och samma illaluktande trapphus. Men se det är skillnad, även om det kanske inte syns på ytan. I alla fall inte vid första anblicken.

Hur som helst så hoppas jag att detta kommer bli skitbra och att ni även fortsättningsvis kommer att följa med på vad som händer.

För övrigt är det idag, enligt beräkningarna, 17 dagar kvar till storken ska komma insvepande med ett knyte dinglande i en typpåsen i näbben. Huruvida det är 17 dagar och huruvida det verkligen är en stork som kommer låter jag vara osagt – det lär visa sig ganska snart.

Nästan så att jag hoppas på storken faktiskt. Börjar få lite ”scenskräck”. Alla som brukar eller har sysslat med någon form av scenframträdande vet vad jag pratar om. Den där känslan som börjar smyga sig på innan det är dags att kliva på scenen och som sedan gradvis ökar ju närmare man kommer. Känslan, som sista halvtimmen, när man redan varit på toaletten fyra gånger, gjort djupa fåror i golvet efter att inte ha kunna sitta still samt intalat sig själv att ”jag kommer glömma alla texter”, plötsligt övergå från ångest till njutning. Lite i det läget är jag nu. Ångestnjutning. Njutningsångest. Whatever.

Kanske får göra på samma sätt nu som vid scenframträdanden; ta en öl, ta en till, ta sig i kragen, ta tjuren vid hornen och ta steget ut på scenen.