Tester före matchen.

Tester före matchen.

Idag var det då dags för titelmatchen vi i förra veckan blev anmälda till – vändningsförsöket. Lite som en kvalmatch innan det avgörande mästarmötet. Oddsen var inte direkt jämna; jag menar, motståndarna är två rutinerade barnläkare med en portabel ultraljudsapparat och dessutom på deras hemmaplan.

Vi var på plats redan en timme före matchstart för att göra de sedvanliga testerna. På med ctg-bältet, värdena såg bra ut, solen gassade utanför arenan, saften var iskall och förutsättningarna var perfekta för en riktig kanonmatch.

Helt plötsligt dyker motståndarlagets coach upp och förändrar hela upplägget. Tydligen har de befogenhet att injicera Bricanyl. Bricanyl! Ett läkemedel som vanligtvis används för att lindra astmabesvär men som med sina kramplösande och muskelavslappnande egenskaper även kan få livmodern att slappna av. Lite som att antidopa sina motståndare men vad göra; är reglerna såna är det bara att ställa upp.

Efter denna regeländring blev det hela dock en helt annan sport. Matchen började, läkare nummer ett navigerade med ultraljudet medan läkare två med några enkla handgrepp – osäkert om de var riktigt schyssta – fick vår champion att inom tre minuter göra en kullerbytta och hamna med huvudet nedåt. Match over. And the winner is: vi såklart!

Återigen får man skatta sig lycklig att bo i ett land där sjukvård i det närmaste är gratis och där man dygnet runt har tillgång till kompetent och erfaren vårdpersonal. Förhoppningsvis blev förlusten så tung att hen blev lite sur och inte ens kommer att fundera på att vända tillbaka och behöva gå en returmatch. Ett bra exempel på win-win!

BB-väska

Den ultimata BB-väskan?

Den är nästan något av en helig gral. En vandringssägen eller ett eget väsen. De allra flesta har säkert hört historier om hur den varit felpackad, blivit glömd hemma, förväxlad med andra etc. I tidningar, på bloggar, under föräldrautbildningen och t o m på radion för någon vecka sedan togs ämnet upp: BB-väskan. Och precis som med andra mytomspunna objekt går uppgifterna isär om vad den egentligen är, vem den är till för och om den ens finns i verkligheten. Det tvistas om både form, funktion och innehåll så låt oss, en gång för alla, reda ut begreppen.

Vi börjar från början med själva grunden; väskan. Här finns det inga givna regler. Från en klassisk Louis Vuitton via Fjällrävens Kånken, hockeytrunken, gympapåsen eller en plastkasse – allt är tillåtet. Om valet faller på det sista kanske den lila Systemkassen bör väljas bort.

Innehållet då? Här finns det desto fler riktlinjer. Klädombyten, underkläder, toalettartiklar, smink, morgonrock, mediciner, bh-inlägg, bok, mp3-spelare, eventuella mediciner, snacks, dryck, blöjor, babypyjamas, tvättlappar mm. Lite som en weekendpackning med plusmeny. Fokus på saker som blivande mamma och nyfött barn behöver under och strax efter förlossningen. Givetvis!

Men, tänk om det istället vore bb-väskan för pappor som skulle packas; hur skulle den se ut? Bärbar dator/surfplatta, mobilt bredband, inloggning till NetFlix, surroundanläggning, ett sexpack folköl, ölkorv, skön t-shirt, shorts, golfputter och puttkopp, fem meter konstgräs, nummer av Café, Bilsport, Båtguiden och Golf Digest, snus, gitarren, ett sexpack till, Xbox mm? Detta förutsätter dock att det inte är pappan som ska föda utan bara spendera tid på bb. Helst utan en blivande mamma i närheten då hon skulle få spader på alla onödiga prylar.

Om pappan vore den som skulle föda vore troligen folkölen utbytt mot en cocktail av lämpliga, tunga smärtstillande och två extra tuber lustgas. -Ska tydligen göra jävligt ont så varför chansa?!

Nej, återigen; en stående ovation för alla kvinnor som först bär barnet under nio månader och sedan föder det. We owe you for humanity.

Vändningsförsök?

Grekisk-romerskt vändningsförsök?

Att inte ha full kontroll på situationer är något jag inte riktigt gillar. Inte riktigt gillar är förresten en lätt underdrift; jag tycker många gånger att det är rätt otäckt. Jag vill vara ”on top of things”. Detaljer överlåter jag gärna till andra men på det mer övergripande  planet ser jag gärna att jag har koll och dessutom en möjlighet att påverka. I den situation jag är i nu är min möjlighet att påverka i stort sett lika med noll. Jag får information, kan ställa frågor och få svar, men kan inte styra det minsta. Frustrerande, klaustrofobiskt och fanimig en riktigt oangenäm situation.

Problemet är att vår blivande lilla skitunge i sten vägrar att lägga sig rätt. Den har som det verkar, gett sig fan på att ligga kvar med fötterna nedåt och knoppen strax under revbenen. Låter väl kanske inte som nån big deal men som förstagångsförälder med hög riskmedvetenhet blir det ganska lätt att börja måla fan på väggen. Sätesbjudningen innebär egentligen inga problem förrän det är dags för krabaten att ta sig ut, men då kan det däremot bli desto trixigare. I Västerbotten har det dessutom tagits ett beslut inom Landstinget att inte förlösa mammor vars barn ligger i sätesläge utan då blir det per automatik kejsarsnitt.

Men, innan man bestämmer sig för att genomföra ett snitt, så finns då något som kallas vändningsförsök. Låter ju snällt, eller hur? De ber väl snällt babyn att vända sig, vilket den då givetvis gör eftersom den förstår att det är kompetent sjukhuspersonal som uppmanar den och sedan är allt lugnt. NOT! Nej, först så injiceras mamman med en tung dos Bricanyl, en ganska vanlig astmamedicin som oftast inhaleras, för att livmodern ska slappna av och därefter blir det med handkraft, vilja och våld som själva vändningen görs. Ser framför mig ett gäng läkare och barnmorskor, klängande på min sambo, samtidigt som de försöker brotta runt en liten försvarslös blivande människa inne i magen. Grekisk-romersk förlossning. Nej, känns inte angenämt alls.

Och alternativet, kejsarsnitt, är ju också förknippat med risker. Det är ett kirurgiskt ingrepp med allt vad det innebär av möjliga komplikationer som infektioner, blödningar, svårläkt sår etc. Känns som ett klassiskt case av pest eller kolera. -Tycker du att vi ska droga din sambo och sedan med våld försöka vända ungen och om nåt går åt pipan kan vi alltid göra ett akut kejsarsnitt? Eller ska vi skita i att testvända och bara boka in en tid när vi sätter kniven i henne? It’s up to you brother…

Nej, i det här fallet är det som sagt inte jag som har kontrollen utan jag måste lyssna på min sambos tankar, försöka kombinera dessa med mina känslor, sedan låta henne fatta beslutet och därefter totalt släppa kontrollen till personalen på Norrlands Universitetssjukhus. Jobbigt? Som fan. Men i det här fallet det enda alternativet.

Så; snart blir det att släppa kontrollen, hoppa ut över avgrunden och be för att det inte är alltför långt till fast mark.

Jag har fått inblick i en helt ny värld. En värld av prylar, hjälpmedel och ”måsten”. Sådant man bara inte kan klara sig utan den dag man får barn. Och nu menar jag inte bara sådant som de flesta av oss förstår kan vara bra att ha med en bäbis där hemma; typ barnvagn, skötbord, hoppborg och andra basala grejor. Nej, nu snackar vi saker ni inte visste att ni behövde förrän ni läste om dem. Alternativt prylar som ni efter att ha läst om dem inte törs låta bli att införskaffa. Saker som marknadsförs med texter i stil med ”minskar risken för plötslig spädbarnsdöd”, ”helt fri från våra vanligaste miljögifter” eller ”skydd mot oönskade inkräktare i barnvagnen”. Sedan dessutom ofta kopplat till en procentsats för att bevisa effekten. -Oj, den här blöjan ger 40% bättre luftflöde kring rumpan och minskar risken för blöjexem med 63%, taget!

Det verkar dessutom inte finnas några gränser, vare sig för uppfinningsrikedomen eller för hur lättpåverkade dessa uppfinnare tror att föräldrar – i synnerhet blivande eller nyblivna – kan bli. Eller kanske är. I och för sig är det väl helt naturligt att nappa på erbjudanden om saker som tillfredsställer ett behov, som minskar en bevisad risk eller som är lösningen på ett stort problem; typ trappgrind, cykelhjälm, mygg-/getingnät etc, men det finns ju så mycket annat. Under mina googlings-sessions på nätet har jag snubblat på en hel del saker jag tidigare inte ens visste fanns. Vissa intressanta och roliga med någon form av funktion och andra som mest bara känns som sätt att profitera på riskmedvetna och osäkra föräldrar. Här följer ett urval av det jag hittat hittills:

Fisventilen Windi

1. Fisventilen Windi – en pryl som man alltså för in i rumpan på sitt kolikbarn och som då dränerar tarmsystemet på gaser varvid barnet får mindre ont i magen och kan fortsätta sova. Har, trots att jag känner ganska många småbarnsföräldrar, aldrig ens hört någon som använt dessa. Iofs kanske inget man skryter om men ändå. Se denna pedagogiska film som försöker visa på effekten men som inte säger ett skit (!) om hur den egentligen funkar: Windifilm

Babyställ

Babyställ för valfri placering av ditt barn.

2. Babyställ – eller sovstöd som det heter i texten. Ett exempel på de här sakerna som talar om ”minskad risk” vilket gör att den träffar mitt i prick på gör-allt-för-att-skydda-ditt-barn-nerven. Bra både för att minska risken (där kom den) för plötslig spädbarnsdöd, men också perfekt när du vill ställa upp barnet i bokhyllan för att det inte ska vara i vägen.

Barnmatberedare.

Barnmatberedare.

3. Baby Bullet barnmatberedare – en dedikerad matberedare bara för att göra barnmat. På vilket sätt är denna annorlunda jämfört med en vanlig matberedare? Förutom att den har prefixet ”Baby” och att det följer med portionsburkar med glada gubbar på, kan den omöjligt skilja sig så mycket från den apparat som många hushåll har stående i ett köksskåp och aldrig använder.

Bäbishängare för dörrar.

Bäbishängare för dörrar – praktiskt eller vansinne?

4. Bäbishängare – yes, precis som det låter. Babykeeper Basic är en sele med krokar så att du t ex kan hänga ditt barn över en dörr. Perfekt när du inte orkar ta hand om barnet och vill ha lite egentid; häng det på insidan av ytterdörren, stäng och lås och ta sedan en sväng till frissan/på krogen/till stranden utan att behöva oroa dig för att älsklingen kan krypa iväg och skada sig på något.

Livmoderimitation

Livmoderimitation för svårsövda barn.

5. Livmoderimiterande hammock – en, enligt deras egen webbsida, helt unik produkt som gör att ditt barn vanligtvis somnar inom tio minuter tack vare att gungan imiterar hur den hade det i mammans livmoder. För endast £250 blir stativ och tygbit ditt. Nog för att jag kanske inte har benkoll på kvinnlig anatomi men jag har lite svårt att se hur man ens skulle få in den där ställningen…

Kommer säkert mer tips på ”bra-ha-prylar” vad det lider. Håll till godo och shoppa loss.

Fuck fredagsmys

F**k fredagsmys!

En sak som skrämmer mig med föräldraskapet är att falla in i någon äcklig stereotyp roll och bli en sån där blasé Svenssonpappa. En som ALLTID går på badhuset på lördagar, äter pizza på söndagar, åker till samma fjällstuga under påsklovsveckan och det allra värsta – måste fredagsmysa på samma sätt varje jävla fredag. Oavsett allt som händer i världen i övrigt ska det fredagsmysas med standard-tacos, läskeblask och eventuellt en skål med Polly. Jag har verkligen inget emot trevligt samkväm med familjen, tvärtom, jag ser framemot det. Men att det ska behöva vara så likriktat, mallat och så traditionsbundet att det nästan blir religion av det skrämmer mig.

Hoppas verkligen att jag kan bli en så spontan, flexibel, påhittig och crazy pappa som jag i mitt eget huvud tror att jag kan. Sedan får vi väl se hur det blir när verkligheten tränger sig på. Kanske blir det fyrkantiga och ”tråkiga”, det som fanimig nästan kan äckla mig i dagsläget, det mest naturliga i världen. Kanske sitter jag här om något år och bara längtar efter att få röra ut en påse Santa Maria Tacokrydda i Ica Basicköttfärsen, värma några hårda tacoskal och sedan krypa upp i soffan för att titta på ”Hela Sveriges fredag”. Får nästan svettningar över att ens tänka så men vem vet.

Det jag innerligt hoppas är att, i stället för att falla till föga för ovan nämnda skräckscenario, kunna slänga in familjen i bilen och åka på en spontan fredagsutflykt till Holmsund och ta en pizza på ”Kajan”. Eller ta med tacofärsen till stranden och fredagsmysa där om vädret tillåter. Eller, gud förbjude, flytta fredagsmyset till torsdag i stället och sedan låta fredagen bli en lekkväll hos goda vänner. Alternativt utöka fredagsmyset till fler kvällar i veckan. Ponera att vi utökar det till säg; tre kvällar i veckan, blir det kanske väl mysigt då? Att man liksom får en för hög lägstanivå på mysfaktorn och sedan, som en crackmissbrukare, hela tiden måste öka mysighetsnivån tills man riskerar en överdos av mys.

Och om man då till slut känner att det spårat ur och man närmar sig överdosering, hur avgiftar man sig? Försöker ha så omysigt och tråkigt man kan, äter fiskbullar i buljong sju dagar i veckan, bara läser gamla nummer av Hemmets Journal och endast får rita med blyerts, inte använda färgkritor samt endast i nödfall får titta på TV. Och givetvis då bara på repriser?

Kanske är det så att lagom är bäst. Även om ordet lagom kan ge mig både gåshud och kväljningar. Inte för att det på något sätt alltid måste vara wild and crazy men i alla fall ibland. Och gärna oftare än det är gråvardag och lagom. Visst är det så att det är bra många fler vardagar än helger i almanackan men vem har sagt att inte en vardag också kan vara skoj?!

Nej, om någon märker av, ser tecken på eller bara börjar ana antydningar till att jag håller på att trilla ner i fredagsmysgropen; ge mig en örfil, sparka mig i rumpan och be mig släppa hörnflaggan – där vill jag inte hamna. Och tills jag eventuellt ändå hamnat i tacoträsket säger jag: Fuck fredagsmys!

Pappa med förlossningsångest?

Edward Munks pappa med förlossningsångest? ©AP

Idag var faktiskt första gången som det verkligen gick upp för mig att det börjar närma sig. Och då som i; rätt jävla snart. Jag är fullt medveten om att vi just ni är i vecka 34 + 5 men att det också i klarspråk betyder att – det inte vore helt orimligt att det skulle kunna bli imorgon – blev jag varse idag.

Sambon ringde i förmiddags och meddelade att: ”jag har pratat med förlossningen och de vill att jag åker in…”. Ljudet från när hakan träffade stengolvet blandades upp med ljud från min mun som på eget initiativ började ställa frågor. -Va? Nu? Förlossningen, du menar väl MVC? Eller?!

Upprinnelsen är att hon under några dagar haft ont på höger sida av magen och trots mina påtryckningar dragit sig för att ringa barnmorskan. När till slut smärtan blev för jobbig var givetvis familjecentralen stängd pga utbildning och enda alternativet förlossningen. Biten om att MVC var stängt framgick dock inte vid telefonsamtalet. Alternativt slog min selektiva hörsel till i och med att ordet ”förlossning” nämndes.

När jag förstod att det sannolikt inte var dags för nedkomst idag, utan att smärtan troligen berodde på att någon där inne utövar tryck på diverse organ, var det dock redan för sent – jag var försatt i panic-mode. Hjärnan gick på högvarv med fokus på allt som inte var klart hemma. ”Men helvete, väskan är inte packad. Och vad fan var det nu man skulle ha med sig? Kläder, tvättlappar, blöjor, trallskruv, balkbeslag… nej… det sista är till altanen… Och det helvetet är inte heller klart… fuck, där ville ju sambon sitta när hon kom hem från BB. Och barnvagn; inte ordnad.”

Så där höll det på under hela mitt nästa möte. Har dålig koll på vad mötet handlade om, om jag pratade något eller ens vilka som var med. Förhoppningsvis svarade jag inte ”ja” på några frågor om mera jobb för då blir det till att ta in konsulter för att göra altanen klar. Eller för att packa väskan.

Så här med några timmars distans är det både med lättnad och ett uns uppgivenhet jag konstaterar att det inte blev någon förlossning idag. Lättnad för att det känns lite väl tidigt och uppgivenhet för att de ska bli kul att träffa hen där inne. Men, nu kanske altanen hinner bli klar i helgen istället. Och väskan bli packad. Eller jag…